Finansinspektionen höjde din ränta – för ditt eget bästa

Politiker och myndigheter arbetar outtröttligt för att skydda människor från andra, sig själva och profithungriga företag. Intentionerna är ädla, men i många fall blir konsekvenserna av det offentligas skydd inte de avsedda.

I syfte att skydda svenska konsumenter införde Finansinspektionen sommaren 2015 krav på banker att redovisa den genomsnittliga faktiska ränta de erbjuder sina kunder. I skrivande stund jobbar samma myndighet med att utforma ett amorteringskrav för att begränsa svenska låntagares skulder.

Kravet på banker att redovisa sina räntor aviserades av Finansinspektionen i september 2014. Myndigheten skrev då följande i ett pressmeddelande:

Bankerna har länge presenterat missvisande listpriser för sina bolånekunder. Nu kräver FI att de ska redovisa ett snitt av de räntor som kunderna faktiskt betalar. Förslaget är ett viktigt steg för att stärka bankkundernas ställning på bolånemarknaden.

Att banker presenterar missvisande listpriser låter onekligen inte bra, och att stärka konsumenternas ställning på marknaden är tveklöst ett lovvärt initiativ. Men vad har de faktiska konsekvenserna av kravet blivit?

Jo, ett par månader efter att kravet om öppen redovisning implementerats började de olika bankernas bolåneräntor konvergera. Uppåt. De billigaste bankerna höjde sina räntor när det blev tydligt att deras konkurrenter tog ut betydligt högre priser. SEB:s bolåneräntor hade länge varit signifikant lägre än de flesta andra bankers, men i september 2015 “chockhöjdes” de till samma nivå som de flesta övriga aktörers.

De svenska konsumenterna är gissningsvis inte särskilt tacksamma för sin stärkta ställning.

I syfte att skydda konsumenterna från sig själva och de negativa konsekvenser en hög belåningsgrad kan få i händelse av att bostadspriserna dyker vill Finansinspektionen nu alltså införa ett amorteringskrav.

Enligt myndighetens förslag ska amorteringskravet endast gälla nya bostadslån, inte gamla. Med vissa undantag. Om man tar ett tilläggslån på ett gammalt bolån kommer man att omfattas av amorteringskravet.

Någon med ett bolån på 2 000 000 kronor när kravet träder i kraft kommer således inte vara tvingad att amortera något alls. Men vill samma någon ta ett tilläggslån på 200 000 kronor för att göra en värdehöjande renovering, installera bergvärme eller byta ut en trasig värmepump förändras detta. Då kommer personen tvingas amortera två procent av lånet, 44 000 kronor första året, per år tills lånets storlek uppgår till 70 procent av bostadens värde. Därefter är personen tvungen att amortera en procent av lånets värde tills lånet motsvarar 50 procent av bostadens värde.

I ovanstående scenario skulle den obligatoriska betalningen potentiellt alltså öka från 0 till 44 000 kronor per år, plus räntekostnader. Det är ingen försumbar utgift. Det krävs inget geni för att inse att många i det läget kommer att föredra att ta ett blancolån, som på sikt blir avsevärt dyrare. Hushållets marginaler blir mindre, och kravet som är tänkt att stärka hushållens ekonomi och den finansiella stabiliteten får motsatt effekt.

Också i detta fall får man förmoda att många kunder sannolikt inte kommer vara särskilt tacksamma för Finansinspektionens omsorg.

The road to hell is paved with good intentions.
– Sankt Bernard av Clairvaux

 

Advertisements

I Norrland bor nästan inga människor

Den senaste veckan har det uppmärksammats på flera håll att en sändning av TV4 Nyheterna inte lyfte fram den jordbävning som drabbade norra Norrlandskusten förra helgen. I ett argt Facebook-inlägg som fått stor spridning konstateras att TV4 inte är intresserade av tittare i norra Sverige.

 

För cirka en månad sedan beklagade sig för övrigt också en i raden av kränkta norrlänningar på DN Åsikt över hur Norrland ständigt klumpas ihop till en enhet, och undrade om det månne beror på okunskap.

Nej, att TV4 valde att inte sända något om jordbävningen i norra Sverige beror inte på att de inte bryr sig om sina tittare i den norra landsänden. Och nej, att människor klumpar ihop Norrland till en entitet beror inte på okunskap. Orsaken till båda företeelserna är betydligt simplare.

Orsaken är att i Norrland bor nästan inga människor. Den grupp människor som beklagar sig över att Norrland ses som en entitet påpekar ofta och gärna hur stort Norrland är. I det klagobrev på DN Åsikt som hänvisas till ovan konstateras exempelvis att Norrland är dubbelt så stort som Götaland och Svealand tillsammans. Det stämmer inte, men Norrland är icke desto mindre den överlägset största landsdelen. Men på detta stora och vida landområde bor endast en miljon människor, drygt 10 procent av Sveriges befolkning.

Ta det traditionella landskapet Härjedalen som exempel. Det är knappt 12 000 kvadratkilometer stort, och hem åt färre än 10 000 människor. Landet Montenegro är bara lite större, men hem åt drygt 600 000 personer. Då bör även påpekas att Montenegro är ett förhållandevis glesbefolkat land.

Nyhetsrapportering görs om och för människor, inte tom mark. Det säger sig själv att norrländska händelser skildras i svenska medier i mindre utsträckning än “sydländska”, eftersom de påverkar färre människor. Att TV4 valde att inte sända något om en norrländsk jordbävning i en nationell sändning beror således inte på att företaget inte bryr sig om sina nordliga tittare. Valet motiveras istället av att jordbävningen påverkade få personer och var av begränsat intresse för en överväldigande majoritet av tittarna.

Med det sagt så vill jag ändock poängtera att jag tycker TV4 gjorde ett misstag just i detta fall. Inte för att antalet påverkade människor motiverar ett nyhetsinslag, men för att svenska jordbävningar över huvud taget är väldigt ovanliga i Sverige. Exotismen i detta borde vägt upp att så få påverkades. Något som TV4 också konkluderat i efterhand.

Att Norrland är glest befolkat gör också att det lätt klumpas ihop till en enhet. Ofta talar man inte om specifika platser utan mer övergripande områden. Stockholmsområdet, Uppland, Storgöteborg etc. Dessa exempel har det gemensamt att de har åtminstone cirka en miljon invånare. Ska man tala om ett område kring exempelvis Sundsvall som uppgår till en miljon invånare så blir det Norrland.