Finansinspektionen höjde din ränta – för ditt eget bästa

Politiker och myndigheter arbetar outtröttligt för att skydda människor från andra, sig själva och profithungriga företag. Intentionerna är ädla, men i många fall blir konsekvenserna av det offentligas skydd inte de avsedda.

I syfte att skydda svenska konsumenter införde Finansinspektionen sommaren 2015 krav på banker att redovisa den genomsnittliga faktiska ränta de erbjuder sina kunder. I skrivande stund jobbar samma myndighet med att utforma ett amorteringskrav för att begränsa svenska låntagares skulder.

Kravet på banker att redovisa sina räntor aviserades av Finansinspektionen i september 2014. Myndigheten skrev då följande i ett pressmeddelande:

Bankerna har länge presenterat missvisande listpriser för sina bolånekunder. Nu kräver FI att de ska redovisa ett snitt av de räntor som kunderna faktiskt betalar. Förslaget är ett viktigt steg för att stärka bankkundernas ställning på bolånemarknaden.

Att banker presenterar missvisande listpriser låter onekligen inte bra, och att stärka konsumenternas ställning på marknaden är tveklöst ett lovvärt initiativ. Men vad har de faktiska konsekvenserna av kravet blivit?

Jo, ett par månader efter att kravet om öppen redovisning implementerats började de olika bankernas bolåneräntor konvergera. Uppåt. De billigaste bankerna höjde sina räntor när det blev tydligt att deras konkurrenter tog ut betydligt högre priser. SEB:s bolåneräntor hade länge varit signifikant lägre än de flesta andra bankers, men i september 2015 “chockhöjdes” de till samma nivå som de flesta övriga aktörers.

De svenska konsumenterna är gissningsvis inte särskilt tacksamma för sin stärkta ställning.

I syfte att skydda konsumenterna från sig själva och de negativa konsekvenser en hög belåningsgrad kan få i händelse av att bostadspriserna dyker vill Finansinspektionen nu alltså införa ett amorteringskrav.

Enligt myndighetens förslag ska amorteringskravet endast gälla nya bostadslån, inte gamla. Med vissa undantag. Om man tar ett tilläggslån på ett gammalt bolån kommer man att omfattas av amorteringskravet.

Någon med ett bolån på 2 000 000 kronor när kravet träder i kraft kommer således inte vara tvingad att amortera något alls. Men vill samma någon ta ett tilläggslån på 200 000 kronor för att göra en värdehöjande renovering, installera bergvärme eller byta ut en trasig värmepump förändras detta. Då kommer personen tvingas amortera två procent av lånet, 44 000 kronor första året, per år tills lånets storlek uppgår till 70 procent av bostadens värde. Därefter är personen tvungen att amortera en procent av lånets värde tills lånet motsvarar 50 procent av bostadens värde.

I ovanstående scenario skulle den obligatoriska betalningen potentiellt alltså öka från 0 till 44 000 kronor per år, plus räntekostnader. Det är ingen försumbar utgift. Det krävs inget geni för att inse att många i det läget kommer att föredra att ta ett blancolån, som på sikt blir avsevärt dyrare. Hushållets marginaler blir mindre, och kravet som är tänkt att stärka hushållens ekonomi och den finansiella stabiliteten får motsatt effekt.

Också i detta fall får man förmoda att många kunder sannolikt inte kommer vara särskilt tacksamma för Finansinspektionens omsorg.

The road to hell is paved with good intentions.
– Sankt Bernard av Clairvaux

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s