Lärde sig Moderaterna ingenting av regeringstiden?

downward-trend-graph

Mellan 2006-2014 fanns en väldigt tydlig opinionstrend bland de borgerliga partierna: Moderaterna växte på Centerpartiets, Folkpartiets och Kristdemokraternas bekostnad. Varför detta blev resultatet av det borgerliga regeringssamarbetet råder det delade meningar om, men klart är att så var fallet.

Den initiala tolkning av detta som gjordes av Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna var att människor i gemen helt enkelt föredrog den moderata politiken framför deras. Deras taktik för att locka tillbaka sina väljare från Moderaterna blev därför i stor utsträckning att imitera Moderaterna. Under ett par års tid gjorde partierna gradvisa förflyttningar i moderat riktning.

Föga förvånande, åtminstone såhär i efterhand, bytte förhållandevis få väljare tillbaka till något av de tre borgerliga partier de röstat på 2002 och 2006. De blev kvar hos Moderaterna. För varför skulle de byta? Genom att anpassa sin politik efter Moderaternas så hade ju Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna bekräftat för väljarna att deras politik var den bästa. Varför skulle de överge ett parti som som för en viss politik, och som var de första att föra den politiken, till förmån för ett annat parti som förde samma politik?

Någon gång kring 2011-2012 började detta gå upp för många av medlemmarna i de mindre allianspartierna. Somliga av dem (däribland jag själv) började förorda att allianspartierna skulle göra mindre gemensamt och mer enskilt för att kunna profilera sig gentemot övriga alliansen. Så skedde inte, och Alliansen förlorade valet 2014 (och det hade den nog gjort alldeles oavsett hur mycket eller lite gemensam politik den presenterat).

Nu, tre år senare, är samtalsämne nummer ett i politiken vem som ska bilda regering med vem efter valet 2018. Sverigedemokraternas stöd tycks ha stabiliserat sig kring 20 procent i opinionen, vilket gör det osannolikt att det kommer gå att bilda en handlingskraftig majoritetsregering efter valet 2018.

Som Socialdemokraternas primära antagonister är det Moderaterna som har mest att förlora på situationen. Förändras inte opinionsläget radikalt är det möjligt att en blocköverskridande överenskommelse ingås, där ett eller flera av de mindre borgerliga partierna gör upp med Socialdemokraterna. Följaktligen har Moderaterna tagit det på sig att försöka locka tillbaka borgerliga väljare som gått till Sverigedemokraterna.

Deras strategi? Att närma sig Sverigedemokraterna. De har närmat sig dem i invandringspolitiken, efterliknat deras profil i trygghetsfrågor, samt sagt sig vara villiga att göra upp med Sverigedemokraterna i enskilda sakfrågor. Som ett brev på Posten kom i förra veckan det givna utfallet: “katastrofras”, som det uttrycktes i Expressen.

Inga väljare kommer lockas från Sverigedemokraterna till Moderaterna för att Moderaterna för en mer Sverigedemokratisk politik. Däremot så kommer många moderata väljare, de som gillade Fredrik Reinfeldts tal om öppna hjärtan, att stötas bort av att partiet säger sig vara villigt att samarbeta med Sverigedemokraterna. Opinionsraset i förra veckan kommer med största sannolikhet bekräftas av de nästkommande opinionsmätningarna, och det slutar nog inte där. Moderaterna kommer att backa ännu mer innan det vänder uppåt.

Advertisements