Stäng inte den sista vägen runt bostadsbristen

Finansinspektionen har i ett par års tid nu förordat införandet av ett skuldkvotstak, alltså en begränsning av hur stora lån ett hushåll får ta. Syftet med en sådan begränsning skulle vara att reducera den privata skuldsättningen i Sverige, eftersom den är hög i en internationell jämförelse och utgör en risk mot Sveriges finansiella stabilitet. Det politiska stödet för ett skuldkvotstak har varit svagt, men i förra månaden meddelade finansmarknadsminister Per Bolund (MP) att han var beredd att titta på ett skuldkvotstak.

Ett annat sätt att uttrycka saken är att Per Bolund är beredd att överväga att slutgiltigt stänga människors sista väg runt bostadsbristen. Det finns flera orsaker till att vi har bostadsbrist i Sverige, men det primära är att vi inte har en fungerande marknad för hyresbostäder.

Ransoneringen av bland annat bränsle under andra världskriget innebar betydande merkostnader för fastighetsägare. För att förhindra att fastighetsägarna höjde hyrorna till nivåer som vanligt folk inte skulle ha råd med, införde samlingsregeringen en hyresreglering. I praktiken infördes ett pristak för hyresbostäder. Hyresregleringen var från början tänkt att vara tillfällig, men så blev det inte. Vi lever med den än idag, om än i omarbetad form.

Hyresregleringen gjorde det olönsamt att bygga hyresrätter, varför en brist på hyresrätter uppstod i Sverige kring 1950. Bostadsbristen finns kvar till denna dag, och är värre än någonsin. Att det under lång tid varit näst intill omöjligt att snabbt få tag i en hyresrätt har ökat efterfrågan på bostadsrätter och villor, dit människor tagit sin tillflykt istället.

Den ökade efterfrågan på bostadsrätter och villor har naturligtvis drivit upp priserna. I normala fall skulle högre priser kyla av efterfrågan, men eftersom hyresrätter inte varit något alternativ och människor inte gärna kan välja att inte bo någonstans har de tagit allt större lån för att köpa allt dyrare bostäder. Utvecklingen mot högre priser och större lån har underblåsts av staten genom ränteavdrag, och det senaste decenniet har den därtill eldats på av Riksbankens vansinniga lågräntepolitik.

Också människor vars ekonomi kanske egentligen inte har bärighet för att klara av ett stort bolån har belånat sig upp över öronen – eftersom det varit den enda möjligheten för exempelvis nyutexaminerade ungdomar som fått jobb i en ny stad där de inte stått i bostadskö i 10 år.

Det är givet att en privat skuldsättning som utvecklas på det här sättet, i kombination med bostadspriser som ökar i väsentligt snabbare takt än människors löner, utgör en risk mot den finansiella stabiliteten. Finansinspektionen gör vad den kan för att åtgärda symptomen, men det behövs en lösning på den bakomliggande orsaken. Och den är ett politiskt problem och inte något som en tillsynsmyndighet kan åtgärda.

Förslaget om ett skuldkvotstak skulle stänga människors sista väg runt bostadsbristen. Det skulle kanske stärka den finansiella stabiliteten, men det skulle också hämma Sveriges ekonomiska utveckling. Många människor skulle berövas möjligheten att studera eller ta ett jobb i en ny stad, och företag skulle få betydande svårigheter att hitta den kompetens de behöver för att utvecklas.

Det är således Sveriges politiker som behöver agera, inte Finansinspektionen. Det första de borde göra är att fasa ut hyresregleringen. Fastighetsägare får lov att sätta marknadshyror på nya och tomma hyresrätter, medan befintliga hyresgäster får behålla sina reglerade hyror så länge de bor kvar. När en hyresgäst flyttar ut får hyresvärden sätta en marknadsmässig hyra på lägenheten som blir ledig.

Parallellt med utfasningen av hyresregleringen bör även ränteavdragen tas bort. Dels för att ränteavdragen bidrar till överbelåning och finansiell instabilitet, dels för att de är en orimlig omfördelning av resurser från människor som inte har råd att äga sitt eget boende till människor som har råd att äga sitt eget boende. De som tagit lån i tron om att kunna dra av delar av räntekostnaderna bör naturligtvis få behålla dem på sina befintliga lån, men nya lån bör inte bli avdragsgilla.

Hyresgästföreningen brukar anföra att med marknadshyror så skulle många människor inte ha råd att hyra en bostad. Det är sannolikt en obefogad oro. Tvärtemot vad många tror så visar nämligen empiriska studier av den svenska bostadsmarknaden att inkomst är en viktigare faktor på hyresmarknaden än på bostadsrättsmarknaden, och att hyresmarknaden är mer segregerad än bostadsrättsmarknaden. Däremot är det riktigt att hyrorna skulle öka för hyresrätter belägna i de mest attraktiva lägena, hyresrätter som tenderar att innehas av människor med de högsta inkomsterna. Hyror för lägenheter i mindre attraktiva lägen skulle emellertid sjunka på sikt. Det är oklart varför Hyresgästförningen och likasinnade ser det som angeläget att bemedlade människor fortsatt får betala artificiellt låga hyror, medan mindre bemedlade människor fortsatt får betala artificiellt höga hyror.

Advertisements

Vi måste börja prata om problemet med traditionella medier

I samband med terrordådet på Drottninggatan för en dryg vecka sedan spreds en uppsjö av obekräftade uppgifter, rykten och rena lögner om vad som som faktiskt hade inträffat. Att en lastbil kört igenom en folkmassa på Drottninggatan var alla säkra på och detta styrktes av såväl bildbevis som åtskilliga vittnesuppgifter. Därtill spreds uppgifter om skottlossning både i anslutning till lastbilen på Drottninggatan, på Fridhemsplan, vid Globen och näst intill vart och vartannat gathörn i Stockholm.

Två dagar efter terrordådet skrev Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ett blogginlägg titulerat Samhället står pall – men vi måste börja prata om problemet med sociala medier. Mattsson adresserade problemet med att felaktiga uppgifter spreds i sociala medier och manade människor att sansa sig, tänka efter och ta ansvar när de använder sociala medier. Problemet är bara att det primärt var Mattsson och andra inom de traditionella medierna som spred uppgifterna.

Mattssons förmaningar framstår då som ett försök att frisvära sig från ansvar och låta någon annan bära skulden för den förvirring som uppstod den 7 april. Och vem bättre att peka ut som ansvarig än “sociala medier”? Att skylla på sociala medier är att skylla på alla och ingen. Sociala medier kommer inte att rätta Mattsson eller försvara sig. Och eftersom inte sociala medier självt kommer försvara sig, så får vi andra lov att göra det.

I tisdags sammanställde Martin Fredriksson, journalist och CTO på Nyhetsbyrån Siren, ett dataset över alla tweets från timmarna efter terrordådet som innehöll ord som skottlossning, skjutning eller liknande. Totalt handlar det om drygt 200 tweets publicerade mellan 14:53 och 18:00 fredagen den 7 april.

Den första tweeten som vittnade om en möjlig skottlossning publicerades 14:59, alltså sex minuter efter lastbilsattentatet. Den kom från en privatperson och löd:

Vad händer på Drottninggatan just nu? Skottlossning?
– @JohanOForsberg

Det är oklart varför den här personen frågar ifall skott avlossats på Drottninggatan, men det som är värt att notera är att han frågar vad som skett, han påstår inte att något skett.

Nästa tweet om skottlossning i anslutning till terrordådet publicerades 15:18, denna gång av en journalist på Smålandsposten:

Skottlossning också!?
– @AndersTapola

Inte heller här framgår varför det spekuleras i en eventuell skottlossning. Den här tweeten är inte en tydligt ställd fråga, men det är ändå värt att notera att tweeten avslutas med ett frågetecken.

Minuten senare, 15:19, kommer ytterligare två tweets om skottlossning.

Vittnesuppgifter om skottlossning enligt SVT. Polisen ropar ut varningar om terrordåd.
– @mottfull

Skottlossning nu enl SR.
– @joakim2346

Dessa båda tweets är de första som inte bara frågar eller spekulerar kring möjlig skottlossning, utan som faktiskt hävdar att skott avfyrats. Värt att notera här är såklart att båda dessa tweets hänvisar till traditionella medier. Inte vilka traditionella medier som helst heller, utan SVT och SR. Public service, de medier som alla (näst intill) svenska invånare tvingas bekosta för att garantera att det finns trovärdiga informationskällor och journalistik som håller hög kvalitet.

Ytterligare tre minuter senare, 15:22, kommer den första tweeten där en privatperson faktiskt påstår att skottlossning skett, utan att hänvisa till etablerade medier. Att han inte hänvisar till etablerade medier behöver emellertid inte betyda att uppgiften inte kommer därifrån.

Skottlossning på Kungsgatan #säkpol
– @ekbohm

Tre minuter därefter, 15:25, twittrar TV4-reportern Ann-Cathrine Herou ut att det finns rapporter om skottlossning:

Lastbil har kört rakt in i folkmassa på Drottninggatan, tre döda, rapporter om skottlossning.
– @AnnHerou

Klockan 15:27 blir Fria Tider den första medieaktören att från sitt officiella twitterkonto påstå att skottlossning inträffat i samband med terrordådet, de hänvisar emellertid till mer etablerade SR:

Nya uppgifter om skottlossning i Stockholms city. Lastbil har dödat minst tre döda enligt @sr_ekot .
– @friatider

Därefter hakar både TV4 Nyheterna, Dagens Nyheter och Thomas Mattssons egen tidning Expressen på:

Flera personer ska vara döda efter att lastbil körde rakt in bland människor. Även larm om skottlossning.
– @Nyheterna (TV4, 15:33)

JUST NU: Skottlossning på Fridhemsplan i Stockholm, enligt källor till DN https://t.co/7F4fSBafmk (DN-länk, min anm) https://t.co/I8RPVi7DpR (bruten länk, min anm)
– @dagensnyheter (15:37)

JUST NU: Skottlossning vid Fridhemsplan i Stockholm, skriver Dagens Nyheter.
– @Expressen (15:37)

Efter dessa tre tweets exploderar antalet tweets om skottlossning i Stockholm. Väldigt många av de som sprider ryktena om skottlossning fortsätter dock att hänvisa till etablerade medier, antingen genom att länka till dem eller genom att uttryckligen skriva varifrån uppgifterna kommer. Ett par exempel nedan:

Skottlossning vid Fridhemsplan i Stockholm :-O :-O :-O :-O :-O :-O :-O :-O https://t.co/R6TzSuEVd5 (bruten Aftonbladetlänk, min anm)
– @PowerFPC (16:05)

Helvete nu är det skottlossning på flera ställen enligt SVT
– @rolfrolfrolf (15:41)

Uppgifter på SVT (via DN) – Skottlossning på Drottninggatan och Fridhemsplan #Drottninggatan
– @cvfjord (15:42)

Skottlossning vid Fridhemsplan i Stockholm https://t.co/hLcAC5tfis (bruten Aftonbladetlänk, min anm)
– @AnneEdelstam (journalist, 15:53)

Skottlossning vid Fridhemsplan i Stockholm https://t.co/qUYvzJKWn9 (bruten Aftonbladetlänk, min anm)
– @trumpnr1 (15:55)

Många människor på Twitter ifrågasatte emellertid de uppgifter som spreds, efterlyste bekräftelse på de obekräftade uppgifter som florerade eller rentav påpekade att de inte stämde:

Kan någon BEKRÄFTA skottlossning?
– @leffesture (15:54)

@P_a_s3 @fernet365 @InveSWEster Står ju om skottlossning på Fridhemsplan nu också. Jag är dock här o har inte hört något.
– @lalalaLundis (15:53)

Någon som vet om det verkligen har skett skottlossning vid Frihemsplan?
– @Havanna (16:10)

Samtidigt fortsatte journalister och mediernas officiella twitterkonton att sprida obekräftade uppgifter, till exempel detta:

JUST NU: Uppgifter om skottlossning på Hötorget i Stockholm https://t.co/CeVoQOi2Nx (DN-länk, min anm) https://t.co/tg9JCrmHZ3 (bruten länk, min anm)
– @dagensnyheter (15:42)

Polisen bekräftar skottlossning vid Hötorget och vid Åhlens, enligt uppgifter till Expressen https://t.co/tEf2n9IeBK
– @Expressen (16:33)

För att nyansera bilden är det viktigt att påpeka att den typ av ryktesspridning och andrahandsuppgifter som Thomas Mattsson kritiserade i sitt blogginlägg också förekom. Som exempel kan nämnas att en person twittrade att polisen bekräftat skottlossning vid Fridhemsplan utan källa, och att en annan skrev att skottlossning vid Fridhemsplan pågick enligt en kompis som bodde där. Den huvudsakliga bild som framträder när man granskar twitterflödet från den där ödesdigra eftermiddagen den 7 april är dock att de etablerade medierna, och kanske i synnerhet SVT och SR, var det stora problemet. De satte igång rykten som likt en rullande snöboll snabbt växte och inte gick att stoppa.

Ska man försöka sig på att i efterhand konstruera en tidslinje över hur de falska uppgifterna om skottlossning spreds i landet så verkar det som att de startade med att SVT och SR inte kontrollerade sina källor ordentligt. Kanske hörde en skärrad person som just läst om lastbilsdådet på Drottninggatan en bil baktända eller ett däck explodera, och ringde något av public service-bolagen och rapporterade vad hen trodde var skottlossning. SVT och SR valde att inte få uppgiften bekräftad av Polisen, eller åtminstone ytterligare vittnesmål, utan spred den i sina livesändningar. Övriga större medier räknade med att SVT och SR gjort ett seriöst journalistiskt arbete och kontrollerat inkomna vittnesuppgifter ordentligt, och spred dem vidare i sociala medier utan att granska dem själva. Människor som följde händelserna i sociala medier antog att uppgifter från etablerade medier och erfarna journalister var trovärdiga och spred dem vidare.

I takt med att terrorattackens upplevda omfattning växte bland både människor och medier, sänktes nivån för vad som uppfattades vara en trovärdig uppgift; efter ett lastbilsattentat på Drottninggatan och skottlossning på Fridhemsplan låter det ganska trovärdigt med skottlossning på ytterligare ett ställe. Och innan någon visste ordet av så var det skottlossning också på Hötorget. Och på Södermalm. Och utanför Globen. Och utanför Mall of Scandinavia. Snart fanns också en befarad bomb på T-centralen.

Att det var massmedia som var ansvariga för att rykten och falsarier spreds om terrorattacken bekräftas också av frekvensen i tweets om terrordåd. Mellan 15:00-15:30 skrevs endast sex tweets om att skottlossning skulle ha förekommit i Stockholm. Samtliga är redovisade ovan. Tre av dem skrevs av medier/journalister, två av skrevs av privatpersoner som hänvisade till media, och en skrevs av en privatperson som inte hänvisade till något. Mellan 15:30-15:40 skrev både @Nyheterna, @dagensnyheter och @Expressen att skottlossningen förekommit, och de därpå följande 20 minuterna skrevs hela 56 tweets om skottlossning i anslutning till lastbilsattentatet.

@Nyheterna, @dagensnyheter och @Expressen hade tillsammans 414 828 följare eftermiddagen den 7 april. Många som följer en av dessa följer antagligen också de andra, så det är inte 414 828 unika följare, men det är ändå ett stort antal människor. Det är tveklöst så att om dessa tre konton skriver ungefär samma sak vid ungefär samma tid så ger det ringar på vattnet.

I sådana här situationer – terrordåd, allvarliga olyckor, angrepp av främmande makt, etc – bör vi som medborgare och mediekonsumenter kunna begära att medierna tar ett visst ansvar och håller en viss journalistisk nivå. Det gjorde de inte den 7 april. Det var olyckligt, men alla gör misstag då och då. Svenska medier har inte ställts inför en liknande situation på många år, så det är både förståeligt och förlåtligt att deras agerande inte var hundraprocentigt förra fredagen. Vad som däremot inte är förlåtligt är att som Thomas Mattsson försöka slå ifrån sig det ansvar man har som ansvarig utgivare, och skjuta över skulden för onödig panik och förvirring på andra aktörer. Mattsson och hans kollegor på Aftonbladet, SVT, DN med fler borde istället skriva självrannsakande texter om hur de agerande, vad de gjorde rätt och vad de gjorde fel, och hur de undviker att göra om samma fel i framtiden. Jag hade också gärna sett att representanter från mediehusen satte sig ned med företrädare för Polisen och SÄPO och diskuterade hur medierapporteringen kan påverka pågående operationer och utredningar, och vilka hänsyn medierna bör ta med detta i åtanke.

Någon tillstymmelse till självrannsakan har jag dock inte sett. DN hade nog ambitionen att rannsaka sig själva med den här texten, men som så ofta när journalister ska idka självkritik så utmynnade den snarare i “alla andra gjorde lika fel som DN” och “det är svårt att vara journalist”. Istället har mediernas redaktioner sysselsatt sig med att radera alla sina onlineartiklar baserade på skottlossningar och andra felaktiga uppgifter, för att sopa igen alla spår efter sina misstag (därav alla brutna länkar ovan). I samma anda har Thomas Mattsson bytt rubrik på sitt blogginlägg om problemet med sociala medier, och skrivit om innehållet ordentligt. Själva länken har han dock glömt att ändra, den är det enda som fortfarande vittnar om textens ursprungliga innehåll. Medierna tycks arbeta efter antagandet att eventuella misstag från deras sida skulle minska allmänhetens förtroende för dem. De har antagligen rätt. Men att dölja sina misstag och låtsas som att de aldrig begåtts gör nog ytterst lite för att återvinna det förlorade förtroendet.

 

Följ Jens Stoltenbergs exempel, Löfven

Lofven

I fredags eftermiddag kom terrorn till Sverige. För första gången på mycket lång tid utsattes Sverige för ett terrordåd som skördade oskyldiga offer. Det var ingen överraskning, men ändock en chock. För hur medveten man än varit om att terrorn kan och sannolikt kommer att slå till här, så är det inget som det går att vara beredd på.

Timmarna efter dådet i fredags så var vi många som kände sorg och bestörtning. Det har varit fantastiskt att se hur människor i det läget slutit sig samman och funnit styrka i varandra istället för att vända sig inåt, isolera sig och söka kraft att uthärda i hat och rädsla.

Poliser, brandmän och sjukvårdspersonal har gjort fantastiska insatser, många av dem långt bortom vad plikten kräver. Flera anställda på Cityakuten släppte exempelvis vad de höll på med och sprang till attentatsplatsen för att hjälpa så snart de fick höra om dådet. Personal i förskolor, skolor och fritidshem runtom i Stockholm stannade kvar på sina arbetsplatser långt in på kvällen för att föräldrar inte hade möjlighet att komma och hämta. Vanliga människor ställde upp för fullkomliga främlingar med skjuts, mat och tak över huvudet för natten. Den värme, omtanke och gemenskap som människor i Stockholm uppvisat de senaste dygnen saknar motstycke i svensk historia, och är något som många kan känna stor stolthet över.

Det har varit hjärtat som dominerat människors beslutsfattande sedan i fredags. Det är vare sig konstigt eller dåligt. I takt med att vi återgår till det normala är det emellertid viktigt att vi låter hjärtat träda tillbaka och lämna plats åt hjärnan i beslutsfattande igen.

Det verkliga hotet från terrorismen är inte risken att dödas i ett attentat. Det verkliga hotet är att rädslan för ett attentat tillåts fräta sönder de institutioner som bär upp vårt fria och öppna samhälle. I efterdyningarna av ett terrordåd finns ofta ett tryck på makthavare att visa handlingskraft och beslutsamhet. Som makthavare är det svårt att inte ge efter för trycket. Handlingskraften och beslutsamheten resulterar dock alltför ofta i signalpolitik som inte alls minskar risken för framtida terrordåd, men som däremot på betydande sätt begränsar vanliga människors frihet. Massövervakning, gränskontroller, undantag från rättsstatliga principer, etc.

Erfarenheten visar med all önskvärd tydlighet att den här vägen inte fungerar. Storebrorssamhället började växa fram på allvar i USA efter terrorattackerna den 11 september 2001. Trots massövervakningen av såväl amerikanska som andra medborgare så har terrorattentaten i USA blivit mer – inte mindre – frekventa sedan dess. Little Rock, 2009. Fort Hood, 2009. Boston, 2013. Garland, 2015. San Bernardino, 2015.

Trots storebrorssamhällets uppenbara tillkortakommanden så har det spritt sig till Europa. Massövervakning av den egna befolknings datatrafik är mer regel än undantag, lagring av människors data påbjuds av EU och gränserna är lika hårt kontrollerade som de var innan EU:s tillkomst. Britterna har blivit världens mest övervakade folk, och Frankrike har infört undantagstillstånd. Trots det når terrorismen ständigt nya länder och skördar fler offer. Madrid, 2004. London, 2005. Oslo, 2011. Birmingham, 2013. Woolwich, 2013. Paris, januari 2015. Paris, november 2015. Bryssel, 2016. Birstall, 2016. Nice, 2016. London, 2017. Stockholm, 2017.

Samtliga dåd ovan har skett trots omfattande inskränkningar av människors frihet och integritet. Många av dem har också, på ett eller annat sätt, bidragit till att inskränkningarna har blivit fler och mer långtgående. Det finns emellertid ett klart lysande undantag. Oslo, 2011. Attentatet där Anders Behring Breivik dödade 8 personer i ett sprängdåd i Oslos och därefter sköt ihjäl 69 ungdomar på Utöya, en bit utanför Oslo. Norges svar på attentatet blev inte mer övervakning och mindre frihet, att kompromissa med demokratiska värderingar och rättsstatens principer. Tvärtom.

Norges dåvarande statsminister Jens Stoltenberg Norges svar på dåden så här:

Vi är ett litet land, men vi är ett stolt folk. Vi är fortfarande skakade av det som drabbat oss, men vi ger aldrig upp våra värderingar. Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet, men aldrig naivitet.

Det är en vördnadsvärd inställning. Hittills har Stefan Löfven hanterat terrordådet i fredags på ett mycket bra sätt. Han har agerat på ett förtroendeingivande sätt och sagt alla de rätta sakerna. Men krishantering är en sak, att gå vidare en annan. Jag hoppas att han och Sveriges övriga politiker framöver väljer att följa Jens Stoltenbergs exempel, och inte kompromissar med friheten, rättsstaten och demokratin.