Blandade känslor efter stark Storytel-rapport

Storytel publicerade sin helårsrapport för 2017 igår. Jag följer upp genomgångarna av Paradox och Evolutions rapporter med att gå igenom Storytels. Sammanfattningsvis är det en stark rapport, som emellertid urholkar förtroendet för bolaget.

Storytels helårsrapport för 2017 var, precis som Paradox och Evolutions rapporter, stark. Till skillnad från Paradox och Evolutions rapporter så lämnar den dock en del i övrigt att önska både vad gäller innehåll och utformning.

Om vi börjar med innehållet så pekar mycket i rätt riktning. Storytel ökade både omsättningen och antalet betalande abonnenter kraftigt, i båda fallen med 48 procent på helårsbasis. Bolaget räknar med fortsatt kraftig expansion och förbereder lansering i sex nya marknader 2018. I Sverige och Danmark fortsätter de växa med lönsamhet, även om de tappar marknadsandelar.

På sista raden har det som var en vinst på 23,4 miljoner kronor för 2016 förvandlats till en förlust på 72,1 miljoner kronor. Det är onekligen ingen positiv förändring, men jag tar det ändå med ro givet att det dåliga resultatet är hänförligt till stora investeringar kopplade till kraftig tillväxt. Bolagets kassaflöde från löpande verksamhet är alltjämt positivt, och i det långa loppet lär investeringarna betala sig och förlusten för 2017 kommer antagligen visa sig vara en parentes.

Om vi går vidare till de mindre positiva delarna av rapporten så uppgår EBITDA-marginalen för Sverige och Norge bara till 9 procent. I många branscher hade 9 procent varit en helt okej marginal, särskilt för ett företag som växer i så snabb takt som Storytel. Sverige och Danmark är dock jämförelsevis mogna marknader, och ett bolag med en så skalbar affärsmodell som Storytel borde kunna prestera en högre marginal. Bolaget siktar mot en marginal på 15 procent, vilket är en acceptabel nivå men jag hade gärna sett en ännu lite högre ambitionsnivå på ett par års sikt. Det är viktigt att ha med sig att produktion av innehåll innebär höga initiala kostnader, men när materialet väl producerats finns i princip ingen övre gräns för hur mycket intäkter det kan generera.

Det jag verkligen stör mig på när det gäller Storytel är emellertid hur illa de hanterar investerarrelationer. Deras IR-sida ser ut som något en glad amatör slängde ihop på slutet av 90-talet. Deras rapporter är ser ut som fula högstadieuppsatser och innehåller både stavfel och dålig engelska.

Dessutom, och viktigare: rapporterna känns oärliga och inger en känsla av att bolaget försöker dölja något för mig som aktieägare. I alla sammanhang i rapporten jämförs som brukligt är verksamhetsåret 2017 med verksamhetsåret 2016, förutom på ett ställe. I kassaflödesanalysen jämförs 2017 helt plötsligt, av oklar anledning, med 2015. Sådant får mig att börja ana ugglor i mossen. I rapporten adresseras inte med ett ord att Storytel tappar marknadsandelar i Sverige, det måste man läsa sig till mellan raderna. I rapporten för 2017 skriver bolaget att deras kunder streamade 136 miljoner timmar innehåll under året, motsvarande 254 timmar per kund. Om den siffran hade ökat från 2016 hade det varit ett viktigt styrkebesked, men rapporten tillhandahåller ingen jämförelsesiffra. Ingen motsvarande siffra finns heller i vare sig bokslutskommunikén eller årsredovisningen för 2016.

Kanske är det en smaksak, men personligen så föredrar jag bolag som satsar på full ärlighet och transparens. Inget bolag är perfekt i alla avseenden, och det ligger ingen skam i att erkänna det. Ta exemplet med Storytels sjunkande marknadsandel i Sverige till exempel. De har haft nära 100 procent av marknaden – har man en så dominant position på marknaden så är det enormt svårt att öka sin marknadsandel ytterligare, eller ens att försvara den position man har. Således är det på intet sätt alarmerande att Storytels marknadsandel minskat till 84 (!) procent. Personligen så tycker jag inte det är viktigt att varje nyckeltal förbättras från ett år till nästa, däremot så vill jag se en positiv trend där det mesta utvecklas åt rätt håll över tid. Givet den utgångspunkten så urholkas mitt förtroende för bolag som staplar fakta som framställer dem i positiv dager på hög medan de sopar nyanserande fakta under mattan.

Sammanfattningsvis så tycker jag fortsatt att Storytel är ett bra bolag med framtiden för sig, men jag kan tyvärr inte säga att det är ett bolag jag litar på. Tvärtom så kommer jag att gå igenom deras rapporter extra noggrant framöver.

Advertisements

Monsterrapport från Evolution Gaming

Jag fortsätter min genomgång av rapporterna från bolagen i min portfölj med Evolution Gaming Group. Evolution släppte en enormt stark rapport i mitten av februari som togs emot helt ologiskt av marknaden och gav ett fantastiskt tillfälle att köpa mer.

Evolutions årsbokslut var fantastisk läsning för oss aktieägare. Från det fjärde kvartalet 2016 hade bolaget ökat sina rörelseintäkter med 48 procent, sin EBITDA med 74 procent och sin vinst med 100 procent! Denna fenomenala tillväxt har de dessutom åstadkommit samtidigt som de utökat sina marginaler från 37,8 till 44,6 procent.

Personligen har jag svårt att se vad Evolution hade kunnat göra bättre under 2017, men trots det rasade aktien i runda slängar 10 procent på rapporten. En stark rapport var förmodligen redan diskonterad i aktiekursen, men det är fullständigt orimligt att marknaden skulle ha väntat sig ett så mycket bättre resultat att ett fall på 10 procent hade varit motiverat. Huvudskälet till prisfallet var nog istället att bolaget aviserade att den kraftiga expansionen under 2018 sannolikt skulle fortsätta driva kostnader.

I någon mån går det att förstå att kortsiktiga investerare då gör exit, men även med det i beaktande så var marknadens reaktion överdriven. Evolution fördubblade sina rörelseintäkter under 2017. Den tillväxten kostade och Martin Carlesund skriver i sitt vd-ord att det drivit kostnader under året. Trots att det drivit kostnader under året så lyckades bolaget emellertid öka sina marginaler i varje kvartal 2017, jämfört med motsvarande kvartal 2016. Av allt att döma kommer Evolution fortsätta växa så det knakar 2018. De har just öppnat en ny studio i Kanada, är i färd med att öppna ytterligare en studio i Georgien och de har aviserat att de kommer släppa fler nya spel under 2018 än under något tidigare år. Det är nog överoptimistiskt att tro att Evolution även 2018 skulle lyckas med konststycket att öka sina marginaler trots den massiva tillväxten, men även om marginalerna skulle dala ned mot 40 procent (som fortfarande är en vansinnigt hög EBITDA-marginal för ett tillväxtbolag) så torde vinsten per aktie tveklöst vara betydligt högre om ett år än den är idag. För mig var det således inget svårt beslut att köpa på mig lite mer Evolution i samband med dippen.

Evolution_Gaming_kvartalsresultat

Lyfter vi blicken lite så finns det goda möjligheter för Evolution att växa också på längre sikt. I takt med att nätbolag börjat ta sig runt nationella spelregleringar över hela världen så har dessa börjat ifrågasättas alltmer. I Sverige har regeringen som bekant aviserat att spelmonopolet ska avskaffas och spelmarknaden regleras. Liknande tendenser syns i till exempel USA, även om det sannolikt kommer ta åtminstone fem-sex år innan staternas spelmonopol där försvinner. Men allt som allt finns det fortsatt goda förutsättningar för strukturell tillväxt för branschen, något som tveklöst gynnar Evolution i egenskap av marknadsledare.

Det enda orosmolnet på himlen är ett skifte i speltrender. Huvudskälet till att Evolution utklassar sina konkurrenter är att de kom in på marknaden i precis rätt tid. De lanserade sina livekasinolösningar precis när trenden slog om till just livekasino – konkurrenterna behövde ställa om men Evolution låg redan rätt. Sådana skiften kommer ofrånkomligen att komma igen. Kolla bara på pokertrenden. För 10 år sedan skulle alla bli Hold´em-proffs, Kanal 5 livesände World Poker Tour på nätterna. Idag ligger medelsvenssons gamla pokermarker och samlar damm i en låda på vinden.

Att livekasino som sådant skulle försvinna som fenomen ser jag som mycket osannolikt för överskådlig framtid. Däremot är det högst sannolikt att vad som är trendigt inom livekasino skiftar snabbt. Det som är populärt kan vara roulette ena stunden för att bli craps eller Black Jack i nästa. Just därför tror jag det är positivt och oerhört viktigt att Evolution gör som de gör och lanserar mängder av nya spel, även om det driver kostnader på kort sikt. Har de redan det som blir den nya trenden i sin produktportfölj så kan de med lätthet skala upp den. Om de däremot bara fortsätter vara bäst på det som redan är populärt finns risken att en konkurrent utvecklar morgondagens spelfavorit medan Evolution tvingas till ritbordet för att utveckla en konkurrerande produkt, och därmed hamnar på efterkälken.

I dagsläget känns det orosmolnet emellertid rätt litet. Jag upplever att Evolution, med anledning av sin marknadsledande position och kraftiga tillväxt, är det bolag som är klart bäst rustat för att hantera framtidens utmaningar.

Tänk på att jag som aktieägare i Evolution Gaming Group inte är fullt objektiv i min bedömning av deras framtidsutsikter. Gör din egen analys innan du köper aktier i bolaget!

Goda framtidsutsikter för Paradox

Rapportfloden har börjat ebba ut, och jag tänkte gå igenom några av rapporterna som släppts av mina bolag. Först ut är portföljens bästa bolag, Paradox Interactive, som nyligen gick om Evolution Gaming som min bästa investering hittills.

Paradox resultat i det fjärde kvartalet var i huvudsak i linje med förväntningarna. Bolagets omsättning ökade med 12 procent, medan rörelseresultatet växte med 1 procent. Kursen dippade en del på rapporten, delvis antagligen för att marknaden vant sig vid att Paradox spöar förväntningarna och därför redan diskonterat ett bättre resultat än det väntade.

Delvis var kursdippen antagligen också ett resultat av en vid första anblick ganska svag rapport. 12 procents omsättningstillväxt och en procents vinsttillväxt är ingen höjdarutveckling i ett tillväxtbolag som Paradox. För helåret 2017 ökade omsättningen med 24 procent och rörelseresultatet med 10 procent. Innan man drar några förhastade slutsatser bör man emellertid beakta två saker.

För det första så tar det i normalfallet 18-24 månader att utveckla ett bra datorspel. För Paradox del så har de här 18-24 månaderna i samtliga deras utvecklingsprojekt hamnat på ett sådant sätt att bolaget inte har släppt några nya titlar under hela 2017. All tillväxt härrör därmed från försäljning av nya expansioner som företrädesvis (gissar jag) köpts av befintliga spelare, samt från försäljning av befintliga titlar till nya spelare. Att Paradox fortsätter växa under ett år då de inte släpper några nya titlar är ett styrkebesked, inte ett svaghetstecken.

För det andra så går bolagets tillväxt som jag ser det nu in i ”andra andningen”. Paradox har under det senaste året investerat kraftigt i både nya titlar och fler expansioner till sina bästsäljare Stellaris, Cities: Skylines, Europa Universalis IV och Crusader Kings II. Om detta vittnar om inte annat det faktum att bolagets kassaflöde från löpande verksamheter ökade med 54 procent i Q4, medan rörelseresultatet bara ökade med 1 procent. Inga nya titlar släpptes som bekant under 2017, vilket innebär att inga av investeringarna börjat betala sig ännu. Paradox har emellertid aviserat att de kommer släppa minst två nya titlar under 2018, Surviving Mars och Battle Tech. De har även meddelat att de under 2018 kommer släppa sitt först internutvecklade mobilspel, samt presenterat en ambition om att hädanefter släppa två till fyra nya titlar per år.

Paradox_utveckling

Som investerare förväntar jag mig därmed att en sjunkande rörelsemarginal de kommande tre-fyra åren, men jag tror att det mer än väl kommer vägas upp av en kraftigt stigande omsättning. För helåret 2017 uppgick rörelsemarginalen för övrigt till skyhöga 42 procent. Det är naturligtvis svårt att sia om hur Paradox nya titlar kommer tas emot av spelarna, men jag har stor tilltro till Paradox förmåga att utveckla nya storsäljare. Deras track record och det faktum att de med jämna mellanrum kasserar utvecklingsprojekt för att de inte tror att de blir bra slutprodukter tycker jag är goda skäl till optimism. I bokslutskommunikén skriver bolaget dessutom att ett av huvudskälen till att de administrativa kostnaderna ökade 2017 är att de lagt mer pengar åt att analysera sina spelanvändare. Det tror jag kommer betala sig i längden.

Det är även värt att notera att Paradox under 2017 stärkte sin kassa från 247 till 320 miljoner kronor. Det ihop med en konservativ finansiering (soliditeten uppgår till cirka 77 procent) ger förutsättningar för att växa genom förvärv, om tillfälle för det skulle uppstå.

I samband med att Paradox släppte sin bokslutskommuniké presenterade de också en stor nyhet som jag ännu inte berört. Fredrik Wester, bolagets vd och största ägare sedan närmare 15 år tillbaka, ska sluta. Fredrik köpte halva Paradox från ett konkursbo för 50 öre – ja, 50 öre – för 2004. Sedan dess har han gjort ett fantastiskt arbete och tagit Paradox på en fenomenal resa. Från sju anställda till 200 anställda. Från en omsättning på ett par miljoner till en omsättning på närmare en miljard. Att han slutar som vd bidrar naturligtvis till en betydande osäkerhet kring bolagets framtid, då det är svårt att utifrån avgöra hur intimt kopplad ett snabbväxande och relativt ungt bolags framgång är till dess vd.

Även om jag gärna sett att Fredrik Wester blivit kvar som vd, så är jag inte särskilt orolig för Paradox framtid. För det första för att Fredrik Wester blir kvar på en nyckelroll i bolaget, som arbetande styrelseordförande. Han har själv gett uttryck för att det kommer ge honom större möjligheter att arbeta med det han är bäst på, innovation och tillväxt.

För det andra för att han förblir bolagets största ägare. Jag ska villigt medge att jag inte har jättebra koll på Ebba Ljungerud som kommer ta över som vd, men jag litar helt och fullt på att Wester inte skulle låta någon han inte har fullt förtroende för ta över vd-stolen. Jag har sett och hört Ljungerud en gång personligen och då gjorde hon ett gott intryck, hon har ett relevant CV för jobbet och med fyra år i Paradox bolagsstyrelse i bagaget så torde hon kunna bolaget mycket väl. Jag tror och hoppas att hon är en bra match för bolagets behov. Sedan måste jag säga att jag tycker det är fantastiskt roligt att Paradox, som verkar i en bransch där mansdominansen är stor bland såväl anställda som kunder, får en kvinna som vd. Kanske kan det på olika sätt bidra till att bredda kundbasen.

Europa Universalis IV

Tänk på att jag som aktieägare i Paradox Interactive inte är fullt ut objektiv i min bedömning av deras framtidsutsikter. Gör din egen analys innan du köper aktier i bolaget!

Bokrecension: Warren Buffet´s Ground Rules

De senaste veckorna har jag läst Jeremy Millers Warren Buffett´s Ground Rules. Boken ger en upplysande inblick i Warren Buffetts tidiga karriär och utveckling som investerare. Den är en källa till både kunskap och inspiration, och jag skulle rekommendera den till alla investerare.

Warren Buffetts Ground Rules

Warren Buffett´s Ground Rules är en kompilation av de brev som Buffett skrev till sina partners under de år på 50- och 60-talen som han drev Buffett Partnership Limited. Mellan breven utvecklar författaren Jeremy Miller – till vardags analytiker på en New York-baserad fondförvaltare – Buffetts antaganden, analyser och slutsatser på ett utmärkt sätt, och ger moderna exempel som illustrerar tidlösheten i Buffetts investerarvisdom.

Vad som framförallt slog mig under genomläsningen av Warren Buffett´s Ground Rules är vilken påtaglig evolution Buffett genomgått som investerare. Buffett porträtteras idag nästan uteslutande som en extremt långsiktig investerare som är väldigt prismedveten men som framförallt alltid sätter kvaliteten på bolagen i främsta rummet. Det är en bild som är starkt präglad av några av Buffetts bevingade one-liners såsom ”Price is what you pay, value is what you get” och ”It´s far better to buy a wonderful company at a fair price than a fair company at a wonderful price”.

Den bilden av Buffett är korrekt idag, men det tog många år för Buffett att själv komma till de här insikterna. Han började som en uteslutande kvantitativ investerare som definitivt hellre köpte hyfsade bolag till fantastiska priser än fantastiska bolag till hyfsade priser. Den tidige Buffett var heller inte nödvändigtvis särskilt långsiktig. Han identifierade och köpte kraftigt undervärderade bolag som han behöll till dess att marknadens värdering av bolaget stämde någorlunda väl överens med hans egen. Då sålde han dem, oberoende av om han ägt dem i sex månader eller sex år.

Den långsiktiga investeringshorisonten och fokuset på kvalitativa bolag kom först långt senare, mot slutet av partnerskapsåren. Det här skiftet var en konsekvens av två saker. För det första så var det en konsekvens av den ”konglomeratisering” som bredde ut sig under 60- och 70-talen. Det fanns en utbredd föreställning om att företag långsiktigt kunde öka sin vinst bara genom att utöka sin omsättning. Under den förevändningen köpte många stora företag upp mindre företag till höger och vänster, ofta företag som inte var i tillnärmelsevis samma bransch. Det kanske tydligaste svenska exemplet på detta är Volvo, som under 70-talet i varierande utsträckning var involverade i både livsmedels-, läkemedels- och energisektorerna. Konglomeratiseringen medförde att många av de mindre och undervärderade bolag Buffett hade för vana att handla med försvann från aktiemarknaden.

För det andra så blev BPL för stort för att generera någon avkastning att tala om genom att köpa undervärderade småbolag. När partnerskapets kapital började närma sig 50 miljoner USD så kunde de få undervärderade småbolag som fanns helt enkelt inte längre sysselsätta en tillräckligt stor andel av kapitalet för att generera någon betydande avkastning. Det blev således allt svårare för Buffett att slå index, och han själv menar att det i stor utsträckning var hans parhäst Charlie Mungers förtjänst att han fick upp ögonen för kvalitetsbolag.

En riktig ögonöppnare för mig som fått mig att ta mig en ordentlig funderare kring mina egna investeringar var att läsa Buffetts reflektioner kring diversifiering. Buffett förklarar i ett brev till sina partners att en begränsad diversifiering är ett nödvändigt ont för att skydda sitt kapital mot att man köpt en aktie på en felaktig analys, men att diversifiering i grund och botten är ett sätt att systematiskt begränsa sin avkastning. Jag kommer utveckla det här resonemanget och mina tankar kring det i ett inlägg längre fram.

Något annat som slår mig genom hela boken är hur fantastiskt pedagogisk Buffett är. Saker som vissa antagligen skulle behöva långa böcker för att förklara, lyckas Buffett på enormt illustrativa och pedagogiska vis förklara i ett par meningar. Det är en skarp kontrast mot Buffetts egen läromästare Benjamin Graham. För rättvisans skull bör påpekas att det jag läst av Graham skrivits just för människor som är intresserade av finans och investeringar, medan Buffetts brev är skrivna för människor som förvisso vill se sina pengar växa men som i huvudsak kanske inte har något större intresse för hur de växer.

Avslutningsvis så är det svårt att inte imponeras av Buffetts starka karaktär och integritet. Hans partnerskap var – till skillnad från många andra partnerskap, fonder och andra finansiella produkter – på intet sätt konstruerade för att berika honom själv på hans partners bekostnad – tvärtom. Buffett konstruerade sitt partnerskap så att han bara fick betalt om han levererade en godtagbar avkastning, och skulle kapitalet något år minska så drabbade det honom själv i oproportionerlig utsträckning.

Som väl var för alla inblandade så inträffade det aldrig. Under de 13 år han drev partnerskapet utvecklades kapitalet aldrig negativt på helårsbasis. Den sämsta totalavkastningen partnerskapet redovisade för ett enskilt år under perioden var 6,8 procent. Det inträffade 1969, partnerskapets sista år. I genomsnitt genererade partnerskapet 40,03 procent avkastning per år och slog index med i snitt 8,59 procent per år. Under hela perioden växte partnerskapets kapital med nästan 2 800 procent, vilket motsvarar en årlig avkastning om 29,5 procent.

Jag köpte boken för 159 kronor på Pocket Shop. Den finns att beställa online för under en hundring. Det är pengar jag tror att man tjänar igen på ett par års sikt.

Bostadsfrossan håller i sig – priserna fortsätter sjunka 2018

Under hösten 2017 sjönk de svenska bostadspriserna för första gången på sex år. Trots den ihållande prisnedgången så pepprades vi under hela hösten med mäklarprognoser om att priserna snart skulle börja stiga igen. Prognoserna fortsätter under inledningen av 2018, men prognoserna kommer fortsätta slå fel.

Sedan årsskiftet har det kommit en strid ström med rapporter om att prisfallet för bostäder snart kommer vara till ända. Ibland är det viktiga när man läser en rapport emellertid inte vad resultatet säger, utan vem avsändaren är. Det är fallet med alla de barometrar, enkäter och undersökningar om bostadspriserna som kommit sedan priserna började sjunka. Människor som är oroliga över hur bostadspriserna ska utvecklas drar sig för att köpa, och om människor drar sig för att köpa bostäder tjänar mäklarna mindre pengar. Således kommer mäklarna göra allt för att dämpa oron och ge sken av att just nu är ett jättebra tillfälle att köpa bostad.

Att bostadspriserna började sjunka hösten 2017 brukar tillskrivas att det byggts så mycket bostäder de senaste åren. Bostadsmarknaden har drabbats av en utbudschock. Det är emellertid bara en delförklaring. Det faktum att vi fortfarande har en skriande bostadsbrist i Sverige vittnar tydligt om att det inte är så enkelt som en fråga om utbud och efterfrågan.

Huvudorsaken till prisfallet på bostadsmarknaden är politik. Politiker har ägnat decennier åt att dels upprätthålla en planekonomisk hyresreglering, och dels ställa allt högre krav på standarden på de bostäder som byggs. Det förstnämnda har lett till att människor hänvisats till bostadsrätter och småhus för att ha någonstans att bo, medan det sistnämnda lett till att nybyggda bostäder blivit allt dyrare.

Det ofrånkomliga resultatet har blivit att människor skuldsatt sig i större och större utsträckning. Efter finanskrisen började politikerna oroa sig för svenskarnas höga skuldsättning, och – antagligen med visst fog – har de börjat se den som en risk för Sveriges finansiella stabilitet. Ingen har emellertid varit villig att göra något åt grundproblemen, utan politikerna har sett skuldsättningsproblematiken i ett vakuum. I förhållandevis stor blocköverskridande enighet har flera regeringar och riksdagar därför vidtagit ett flertal åtgärder för att begränsa skuldsättningen. 2010 infördes krav på 15 procents kontantinsats för att köpa bostad. 2015 tvingades den genomsnittliga bolåneräntan upp, vilket jag skrivit om tidigare. 2016 infördes amorteringskrav. I mars i år införs ett hårdare amorteringskrav för dem som tar stora lån.

Alla regleringar som införts de senaste åren har sakta men säkert urholkat hushållens köpkraft på bostadsmarknaden. Att du har alla förutsättningar för att betala tillbaka ett lån på tre miljoner kronor spelar ingen roll om du inte kan skaka fram 450 000 kronor i kontantinsats. Har du ditt första jobb och vill ha ett lån på fem gånger din årslön får banken inte längre ta hänsyn till att du sannolikt kommer ha en betydligt högre årslön och återbetalningsförmåga om fem-tio år. Efterfrågan på bostäder är fortfarande hög, men hushållens köpkraft hålls nere av regleringarna.

Att bygga bostäder tar tid. I genomsnitt tar det nästan åtta år från det att en bostad börjar planeras till det att den börjar byggas, och ytterligare drygt två år till det att den är färdigställd. De bostäder som färdigställdes 2017 började alltså planeras 2007. De som planerade dem då hade ingen aning om att en serie regleringar kraftigt skulle begränsa antalet potentiella köpare 2017.

Tittar man på hur många bostäder som börjat byggas respektive färdigställts de senaste åren så finner man att antalet påbörjade bostäder vida överstiger antalet färdigställda bostäder. I skrivande stund är bygget av cirka 55 000 bostäder pågående. Konkret så innebär det att ytterligare 55 000 bostäder, majoriteten av dem osålda innan byggstart, ska ut på marknaden 2018 och 2019.

År Påbörjade bostäder färdigställda bostäder
2014 38 500 29 164
2015 47 209 34 603
2016 63 100 42 441
2017* 49 800* 37 500*
Total 198 609 143 708
*För 2017 är statistiken ännu inte komplett, varför endast Q1-Q3 redovisas ovan.
Källa: SCB

Precis som med de bostäder som färdigställdes 2017 så har byggherrarna inte räknat med de regleringar som nu finns på plats, varför deras intäktskalkyler inte kommer hålla. Vissa av dem kommer antagligen ombildas till bostadsrätter, men de flesta kommer säljas med sämre marginal än förväntat, eller rentav med förlust.

Som investerare innebär det här att man antagligen ska räkna med att bostadsutvecklare redovisar sämre vinster 2018 och 2019 än vad man skulle räknat med för två-tre år sedan. Det gäller i synnerhet bostadsutvecklare inom premiumsegmentet, och bostadsutvecklare som huvudsakligen är verksamma i Sverige. Byggbolag och bostadsutvecklare på börsen har redan gått ned en hel del på börsen, men min uppfattning är ändå att utvecklingen ännu inte är helt diskonterad.

Antagligen kommer vi få se en konsolidering av marknaden de kommande åren, där större bolag med stark balansräkning passar på att plocka marknadsandelar medan värderingen av mindre konkurrenter är låg. Är man långsiktig och villig att ta en potentiell initial smäll så kan 2018 och 2019 kanske bjuda bra tillfällen att köpa in sig billigt i en bra bostadsutvecklare. Det är emellertid inte riskfritt och det kräver att man gör sin hemläxa om bolaget och branschen ordentligt på förhand. Personligen så håller jag mig tills vidare borta från byggbranschen.

Kortposition i H&M som kommer fortsätta utför

I onsdags presenterade H&M sin rapport för Q4, och föga förvånande så rasade aktien. I princip alla kurvor pekar nedåt för H&M, varför jag köpt ett blankningsderivat med H&M-aktien som underliggande instrument.

Jag övervägde att blanka H&M efter deras ras i december 2017, eftersom det redan då var tydligt vartåt det barkade, men beslutade mig till slut för att låta bli. Det har bara gått en månad sedan dess, men aktien har redan hunnit falla 20 procent. Ja, jag är lite bitter.

Man kan med visst fog ifrågasätta hur klokt det är att ta en kortposition i H&M nu. Sedan toppen 2015 har de tappat 60 procent av sitt börsvärde, så fallhöjden och den potentiella avkastningen har minskat betydligt. Jag ser dock fortsatt stor nedsida i bolaget samtidigt som många småsparare av allt att döma försöker fånga den fallande kniven, varför jag känner mig trygg i att bolaget kommer fortsätta backa för överskådlig framtid.

I princip allting i H&M utvecklas åt fel håll; omsättningen sjunker, vinsten sjunker, det operativa kassaflödet sjunker, det fria kassaflödet sjunker, bruttomarginalen minskar, ebitmarginalen minskar, kassan har mer än halverats på två år eftersom bolaget de två senaste åren delat ut mer pengar än de tjänat. I samband med att Q4-rapporten presenterades i veckan föreslog styrelsen dessutom att aktieägarna skulle kunna välja att få sin utdelning i form av nyemitterade aktier istället för i kontanter – en nyemission i smyg således. En nyemission som genomförs av annat skäl än att förvärva är sällan goda nyheter för aktieägare.

Det enda som ökat något för H&M de senaste åren är capex. Det är emellertid inte något som nödvändigtvis talar till H&M:s fördel. Min spontana uppfattning av de onlineinvesteringar som H&M presenterat det senaste året är att de pliktskyldigt och lite halvdesperat kastar småpengar (i sammanhanget) på investeringsmöjligheter som råkar dyka upp, snarare än att de tagit ett samlat grepp om onlineutvecklingen och arbetar mot en tydlig vision. H&M famlar i blindo.

Eftersom bolaget delat ut hela sitt kassaflöde och lite till de senaste åren, så måste investeringarna dessutom till betydande del finansieras genom lån. Det märks i H&M:s soliditet, som det senaste decenniet sjunkit från närmare 80 procent till dagens drygt 50 procent. I dagsläget är det inget större bekymmer givet de låga räntorna, men om soliditeten fortsätter sjunka kommer det innebära både pressad vinstmarginal och högre risk i framtiden.

Trots alla blinkande varningslampor så återfinns H&M alltjämt i hundratusentals småsparares portföljer. De må vara långsiktiga, men jag tror inte att deras tålamod är oändligt. När de inser att de aldrig kommer få igen de pengar de investerat i H&M kommer de vilja göra exit, och när allt fler vill bli av med sina H&M-aktier finns det avkastning att hämta i en kortposition.

En insikt som jag tycker saknas bland såväl småsparare som journalister och analytiker är att det antagligen inte kommer hjälpa om H&M skulle bli bra på e-handel. Även om H&M lyckas bygga upp en fenomenal e-handel så kommer bolaget sakna de konkurrensfördelar de byggt hela sin framgång på, att vara billigast och finnas närmast kunden. På nätet finns flera billigare butiker, och alla handlare befinner sig ett klick från kunden. Det finns ingen garanti för att H&M:s forna kunder som gått online kommer återvända när även H&M går online.