Hur stor del av sin avkastning ska man diversifiera bort?

Den senaste tiden har jag funderat en hel del kring vad som är en rimlig diversifiering att ha i sin portfölj. Ju mer jag funderat, desto mer övertygad har jag blivit om att diversifiering är ett nödvändigt ont snarare än en väg till framgång, och att den diversifiering på minst 10 bolag i ett gäng olika branscher som ofta rekommenderas innebär en överdiversifiering.

Hur maximerar man sin avkastning under ett visst år, givet att man är en någorlunda långsiktig investerare? I teorin är det väldigt enkelt: man investerar allt sitt kapital i den aktie som kommer gå allra bäst det givna året. Förra året var Stockholmsbörsens bästa bolag G5 Entertainment, som steg med 207 procent. Året dessförinnan var det Hansa Medical, vars kurs då klättrade 360 procent. 2015 blev den bästa aktien Fingerprint Cards, som rusade 1 400 procent.

I praktiken kan man emellertid inte med säkerhet veta på förhand vilken aktie som kommer att gå bäst det kommande året. Ett annat, och kanske större, problem är att man tar väldigt stor risk om man bara investerar i ett enda bolag. Man kan grunda sin investering på en felaktig analys av bolaget. Bolaget man investerar i kan drabbas svårt av omständigheter som ingen kunnat förutse, till exempel den fabriksbrand som drabbade Cloetta förra året. Den egna analysen av ett bolag kan vara i allt väsentligt korrekt men bygga på felaktiga uppgifter, något många Volkswageninvesterare nog fick erfara i samband med dieselskandalen 2015.

För att skydda sig själv och sin portfölj mot betydande kapitalförluster är det därför brukligt att man har ett visst mått av diversifiering i sin portfölj. Att ha en ordentlig diversifiering i sin portfölj tenderar också att vara ett av de främsta tipsen man får när man ber någon om investeringsråd. Hur stor diversifiering som rekommenderas kan variera, men det tycks finnas någon form av konsensus kring att en väldefinierad portfölj bör innehålla minst 10 olika bolag. Aktiespararna rekommenderar 10-15 bolag i fem till sex olika branscher. Warren Buffetts läromästare Benjamin Graham förordar i boken The Intelligent Investor en mix av 10-30 bolag. Investopedia skriver att det inte finns något definitivt svar, men hintar om att 15-20 bolag nog är en lagom diversifiering. [länk]

I mitt investerande har jag låtit mig själv influeras ganska mycket av de här råden. Jag har tidigare haft en ambition om att bygga en portfölj med runt 20 bolag i olika branscher och på olika marknader. De senaste månaderna har jag emellertid funderat mer självständigt kring det här med diversifiering, och i allt större utsträckning har jag börjat ifrågasätta de här gamla sanningarna. Jag skulle vilja peka på tre saker som övertygat mig om att väldigt många investerare är överdiversifierade.

För det första så har diversifiering, liksom väldigt mycket annat, avtagande marginalnytta. En portfölj med två bolag har 100 procent större diversifiering än en portfölj med bara ett bolag. En portfölj med tre bolag har 50 procent större diversifiering än en portfölj med två bolag. En portfölj med fyra bolag har 33 procent större diversifiering än en portfölj med tre bolag, och så vidare. Varje nytt bolag man tar in i sin portfölj bidrar mindre till portföljens riskspridning än det senaste bolaget man tog in.

För det andra, ju fler bolag man har i sin portfölj, desto närmare index kommer portföljen att prestera. En aktieportfölj där samtliga Stockholmsbörsens bolag ingår och är viktade efter deras respektive börsvärde kommer prestera exakt som Stockholmsbörsen. För att kunna slå index måste en portföljs sammansättning avvika från index sammansättning, och för att kunna slå index rejält måste en portföljs sammansättning avvika från index sammansättning rejält.

För det tredje så skyddar diversifiering mot den typ av risk jag beskrev ovan; felaktiga analyser, olyckor, bolagsledningar som för sina aktieägare bakom ljuset. Bolagsrisker, kort och gott. Systemrisk, det vill säga risk för en generell börsnedgång, kan man däremot inte skydda sig mot genom diversifiering. Tvärtom så är sannolikheten för att man dras med i en generell börsnedgång större ju fler bolag man har exponerat sig mot. Däremot så kan man minska en generell börsnedgångs påverkan på den egna portföljen genom att begränsa antalet bolag i den, och endast äga välskötta, lönsamma bolag som upplever strukturell tillväxt.

Med ovanstående i åtanke så har jag bestämt mig för att lägga om min portfölj ordentligt. Från att vid årsskiftet ha siktat på att komma upp i 20 bolag i portföljen kommer jag hädanefter att sikta på att komma ned i absolut max 10 bolag, och helst inte fler än fem till sex bolag. Jag tog första stegen mot att realisera en sådan portfölj tidigare idag, då jag sålde av hela mina innehav i Investor och Kinnevik. Fler avyttringar (och förvärv) kommer följa.

Brasklapp: Hur mycket intresse, tid och energi man är villig att ägna sin portfölj har betydelse för hur mycket som är lämpligt att diversifiera den. Jag kollar min portfölj och håller mig uppdaterad om börsen, världsekonomin och den för mig relevanta politiken på daglig basis. Vill man se över sitt innehav en gång om året och i övrigt inte ägna sina aktier en tanke så blir kapitalskydd mer angeläget, relativt jakt på avkastning. Då kan en större diversifiering än den jag förordar här vara fullt befogad.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s