Vi måste börja prata om problemet med traditionella medier

I samband med terrordådet på Drottninggatan för en dryg vecka sedan spreds en uppsjö av obekräftade uppgifter, rykten och rena lögner om vad som som faktiskt hade inträffat. Att en lastbil kört igenom en folkmassa på Drottninggatan var alla säkra på och detta styrktes av såväl bildbevis som åtskilliga vittnesuppgifter. Därtill spreds uppgifter om skottlossning både i anslutning till lastbilen på Drottninggatan, på Fridhemsplan, vid Globen och näst intill vart och vartannat gathörn i Stockholm.

Två dagar efter terrordådet skrev Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ett blogginlägg titulerat Samhället står pall – men vi måste börja prata om problemet med sociala medier. Mattsson adresserade problemet med att felaktiga uppgifter spreds i sociala medier och manade människor att sansa sig, tänka efter och ta ansvar när de använder sociala medier. Problemet är bara att det primärt var Mattsson och andra inom de traditionella medierna som spred uppgifterna.

Mattssons förmaningar framstår då som ett försök att frisvära sig från ansvar och låta någon annan bära skulden för den förvirring som uppstod den 7 april. Och vem bättre att peka ut som ansvarig än “sociala medier”? Att skylla på sociala medier är att skylla på alla och ingen. Sociala medier kommer inte att rätta Mattsson eller försvara sig. Och eftersom inte sociala medier självt kommer försvara sig, så får vi andra lov att göra det.

I tisdags sammanställde Martin Fredriksson, journalist och CTO på Nyhetsbyrån Siren, ett dataset över alla tweets från timmarna efter terrordådet som innehöll ord som skottlossning, skjutning eller liknande. Totalt handlar det om drygt 200 tweets publicerade mellan 14:53 och 18:00 fredagen den 7 april.

Den första tweeten som vittnade om en möjlig skottlossning publicerades 14:59, alltså sex minuter efter lastbilsattentatet. Den kom från en privatperson och löd:

Vad händer på Drottninggatan just nu? Skottlossning?
– @JohanOForsberg

Det är oklart varför den här personen frågar ifall skott avlossats på Drottninggatan, men det som är värt att notera är att han frågar vad som skett, han påstår inte att något skett.

Nästa tweet om skottlossning i anslutning till terrordådet publicerades 15:18, denna gång av en journalist på Smålandsposten:

Skottlossning också!?
– @AndersTapola

Inte heller här framgår varför det spekuleras i en eventuell skottlossning. Den här tweeten är inte en tydligt ställd fråga, men det är ändå värt att notera att tweeten avslutas med ett frågetecken.

Minuten senare, 15:19, kommer ytterligare två tweets om skottlossning.

Vittnesuppgifter om skottlossning enligt SVT. Polisen ropar ut varningar om terrordåd.
– @mottfull

Skottlossning nu enl SR.
– @joakim2346

Dessa båda tweets är de första som inte bara frågar eller spekulerar kring möjlig skottlossning, utan som faktiskt hävdar att skott avfyrats. Värt att notera här är såklart att båda dessa tweets hänvisar till traditionella medier. Inte vilka traditionella medier som helst heller, utan SVT och SR. Public service, de medier som alla (näst intill) svenska invånare tvingas bekosta för att garantera att det finns trovärdiga informationskällor och journalistik som håller hög kvalitet.

Ytterligare tre minuter senare, 15:22, kommer den första tweeten där en privatperson faktiskt påstår att skottlossning skett, utan att hänvisa till etablerade medier. Att han inte hänvisar till etablerade medier behöver emellertid inte betyda att uppgiften inte kommer därifrån.

Skottlossning på Kungsgatan #säkpol
– @ekbohm

Tre minuter därefter, 15:25, twittrar TV4-reportern Ann-Cathrine Herou ut att det finns rapporter om skottlossning:

Lastbil har kört rakt in i folkmassa på Drottninggatan, tre döda, rapporter om skottlossning.
– @AnnHerou

Klockan 15:27 blir Fria Tider den första medieaktören att från sitt officiella twitterkonto påstå att skottlossning inträffat i samband med terrordådet, de hänvisar emellertid till mer etablerade SR:

Nya uppgifter om skottlossning i Stockholms city. Lastbil har dödat minst tre döda enligt @sr_ekot .
– @friatider

Därefter hakar både TV4 Nyheterna, Dagens Nyheter och Thomas Mattssons egen tidning Expressen på:

Flera personer ska vara döda efter att lastbil körde rakt in bland människor. Även larm om skottlossning.
– @Nyheterna (TV4, 15:33)

JUST NU: Skottlossning på Fridhemsplan i Stockholm, enligt källor till DN https://t.co/7F4fSBafmk (DN-länk, min anm) https://t.co/I8RPVi7DpR (bruten länk, min anm)
– @dagensnyheter (15:37)

JUST NU: Skottlossning vid Fridhemsplan i Stockholm, skriver Dagens Nyheter.
– @Expressen (15:37)

Efter dessa tre tweets exploderar antalet tweets om skottlossning i Stockholm. Väldigt många av de som sprider ryktena om skottlossning fortsätter dock att hänvisa till etablerade medier, antingen genom att länka till dem eller genom att uttryckligen skriva varifrån uppgifterna kommer. Ett par exempel nedan:

Skottlossning vid Fridhemsplan i Stockholm :-O :-O :-O :-O :-O :-O :-O :-O https://t.co/R6TzSuEVd5 (bruten Aftonbladetlänk, min anm)
– @PowerFPC (16:05)

Helvete nu är det skottlossning på flera ställen enligt SVT
– @rolfrolfrolf (15:41)

Uppgifter på SVT (via DN) – Skottlossning på Drottninggatan och Fridhemsplan #Drottninggatan
– @cvfjord (15:42)

Skottlossning vid Fridhemsplan i Stockholm https://t.co/hLcAC5tfis (bruten Aftonbladetlänk, min anm)
– @AnneEdelstam (journalist, 15:53)

Skottlossning vid Fridhemsplan i Stockholm https://t.co/qUYvzJKWn9 (bruten Aftonbladetlänk, min anm)
– @trumpnr1 (15:55)

Många människor på Twitter ifrågasatte emellertid de uppgifter som spreds, efterlyste bekräftelse på de obekräftade uppgifter som florerade eller rentav påpekade att de inte stämde:

Kan någon BEKRÄFTA skottlossning?
– @leffesture (15:54)

@P_a_s3 @fernet365 @InveSWEster Står ju om skottlossning på Fridhemsplan nu också. Jag är dock här o har inte hört något.
– @lalalaLundis (15:53)

Någon som vet om det verkligen har skett skottlossning vid Frihemsplan?
– @Havanna (16:10)

Samtidigt fortsatte journalister och mediernas officiella twitterkonton att sprida obekräftade uppgifter, till exempel detta:

JUST NU: Uppgifter om skottlossning på Hötorget i Stockholm https://t.co/CeVoQOi2Nx (DN-länk, min anm) https://t.co/tg9JCrmHZ3 (bruten länk, min anm)
– @dagensnyheter (15:42)

Polisen bekräftar skottlossning vid Hötorget och vid Åhlens, enligt uppgifter till Expressen https://t.co/tEf2n9IeBK
– @Expressen (16:33)

För att nyansera bilden är det viktigt att påpeka att den typ av ryktesspridning och andrahandsuppgifter som Thomas Mattsson kritiserade i sitt blogginlägg också förekom. Som exempel kan nämnas att en person twittrade att polisen bekräftat skottlossning vid Fridhemsplan utan källa, och att en annan skrev att skottlossning vid Fridhemsplan pågick enligt en kompis som bodde där. Den huvudsakliga bild som framträder när man granskar twitterflödet från den där ödesdigra eftermiddagen den 7 april är dock att de etablerade medierna, och kanske i synnerhet SVT och SR, var det stora problemet. De satte igång rykten som likt en rullande snöboll snabbt växte och inte gick att stoppa.

Ska man försöka sig på att i efterhand konstruera en tidslinje över hur de falska uppgifterna om skottlossning spreds i landet så verkar det som att de startade med att SVT och SR inte kontrollerade sina källor ordentligt. Kanske hörde en skärrad person som just läst om lastbilsdådet på Drottninggatan en bil baktända eller ett däck explodera, och ringde något av public service-bolagen och rapporterade vad hen trodde var skottlossning. SVT och SR valde att inte få uppgiften bekräftad av Polisen, eller åtminstone ytterligare vittnesmål, utan spred den i sina livesändningar. Övriga större medier räknade med att SVT och SR gjort ett seriöst journalistiskt arbete och kontrollerat inkomna vittnesuppgifter ordentligt, och spred dem vidare i sociala medier utan att granska dem själva. Människor som följde händelserna i sociala medier antog att uppgifter från etablerade medier och erfarna journalister var trovärdiga och spred dem vidare.

I takt med att terrorattackens upplevda omfattning växte bland både människor och medier, sänktes nivån för vad som uppfattades vara en trovärdig uppgift; efter ett lastbilsattentat på Drottninggatan och skottlossning på Fridhemsplan låter det ganska trovärdigt med skottlossning på ytterligare ett ställe. Och innan någon visste ordet av så var det skottlossning också på Hötorget. Och på Södermalm. Och utanför Globen. Och utanför Mall of Scandinavia. Snart fanns också en befarad bomb på T-centralen.

Att det var massmedia som var ansvariga för att rykten och falsarier spreds om terrorattacken bekräftas också av frekvensen i tweets om terrordåd. Mellan 15:00-15:30 skrevs endast sex tweets om att skottlossning skulle ha förekommit i Stockholm. Samtliga är redovisade ovan. Tre av dem skrevs av medier/journalister, två av skrevs av privatpersoner som hänvisade till media, och en skrevs av en privatperson som inte hänvisade till något. Mellan 15:30-15:40 skrev både @Nyheterna, @dagensnyheter och @Expressen att skottlossningen förekommit, och de därpå följande 20 minuterna skrevs hela 56 tweets om skottlossning i anslutning till lastbilsattentatet.

@Nyheterna, @dagensnyheter och @Expressen hade tillsammans 414 828 följare eftermiddagen den 7 april. Många som följer en av dessa följer antagligen också de andra, så det är inte 414 828 unika följare, men det är ändå ett stort antal människor. Det är tveklöst så att om dessa tre konton skriver ungefär samma sak vid ungefär samma tid så ger det ringar på vattnet.

I sådana här situationer – terrordåd, allvarliga olyckor, angrepp av främmande makt, etc – bör vi som medborgare och mediekonsumenter kunna begära att medierna tar ett visst ansvar och håller en viss journalistisk nivå. Det gjorde de inte den 7 april. Det var olyckligt, men alla gör misstag då och då. Svenska medier har inte ställts inför en liknande situation på många år, så det är både förståeligt och förlåtligt att deras agerande inte var hundraprocentigt förra fredagen. Vad som däremot inte är förlåtligt är att som Thomas Mattsson försöka slå ifrån sig det ansvar man har som ansvarig utgivare, och skjuta över skulden för onödig panik och förvirring på andra aktörer. Mattsson och hans kollegor på Aftonbladet, SVT, DN med fler borde istället skriva självrannsakande texter om hur de agerande, vad de gjorde rätt och vad de gjorde fel, och hur de undviker att göra om samma fel i framtiden. Jag hade också gärna sett att representanter från mediehusen satte sig ned med företrädare för Polisen och SÄPO och diskuterade hur medierapporteringen kan påverka pågående operationer och utredningar, och vilka hänsyn medierna bör ta med detta i åtanke.

Någon tillstymmelse till självrannsakan har jag dock inte sett. DN hade nog ambitionen att rannsaka sig själva med den här texten, men som så ofta när journalister ska idka självkritik så utmynnade den snarare i “alla andra gjorde lika fel som DN” och “det är svårt att vara journalist”. Istället har mediernas redaktioner sysselsatt sig med att radera alla sina onlineartiklar baserade på skottlossningar och andra felaktiga uppgifter, för att sopa igen alla spår efter sina misstag (därav alla brutna länkar ovan). I samma anda har Thomas Mattsson bytt rubrik på sitt blogginlägg om problemet med sociala medier, och skrivit om innehållet ordentligt. Själva länken har han dock glömt att ändra, den är det enda som fortfarande vittnar om textens ursprungliga innehåll. Medierna tycks arbeta efter antagandet att eventuella misstag från deras sida skulle minska allmänhetens förtroende för dem. De har antagligen rätt. Men att dölja sina misstag och låtsas som att de aldrig begåtts gör nog ytterst lite för att återvinna det förlorade förtroendet.

 

Sweden Democrats Illustrate Media Shift in the Digital Age

The Swedish political party the Sweden Democrats (Sverigedemokraterna) stirred quite a bit of attention in Sweden yesterday. The party announced that 20 journalists that had applied for press accreditation for the party’s convention later in November would not be granted it. The result was a virtual outrage from the media and the party’s political opponents. I’d like to comment on that, but also, more importantly, on how this is part of a changing media landscape and something that I wager will become more frequent over the years to come.

The Sweden Democrats initially claimed that all applicants could not be granted press accreditations due to lack of space. 70 journalists had applied for it but the party could only accomodate 50, they claimed. This soon turned out to be an obvious falsehood though, as one of Aftonbladet’s journalists requested that his press accreditation be granted to one of his colleagues instead, and the party refused. Also, the party made a U-turn that very evening saying that all applicants would be accredited, proving there was no problems solving the accomodation issue, if there ever was one.

Critics claim that the party tried to influence journalists’ work and how the party is portrayed by the media. Of course they did! All party’s do, as do all companies and organizations big enough to have a public image to worry about. That’s what press offices and press secretaries are for! Their purpose is not primarily to cater the press, but to establish and maintain a favorable public image of the employer. The fact that Swedish media either does not understand this, or pretends that this is not the case, is at once both sad and laughable.

Some critics even claimed that the Sweden Democrats tried to limit the freedom of the press. Frankly, I think that’s a grand exaggeration. Having a press accreditation to a political convention typically means that you are provided with a work station and that you are given coffee and snacks for free. Freedom of the press means you have a right to write, publish and distribute what you see fit. It does not mean that everybody else have responsibility to go out of their way to help you to do so. If you are a journalist and you are working on an piece about me, I am under no obligation to invite you in to my home, offer you my kitchen table as a work station, and serve you coffee while you work.

Even so, not granting a select group of journalists press accreditation to a political convention is unorthodox and, in my opinion, regrettable. To me, exposing yourself to scrutiny and critisism the way you do when you let journalists into your midst, is a sort of “quality certification”. It means that you acknowledge and promote the instrumental value that journalism provides for the greater public.

And that’s the key thing here. It seems to me as if it is increasingly becoming the perception, especially among journalists, that journalism provides an intrinsic value. It doesn’t. The intrinsic values are information, awareness, and a relationship of sorts with politicians, corporations and organizations that everybody could not possibly have a personal dialogue and relationship with. Could not, as in “could not before”.

For the last century or so, the media has been the channel through which the public has got important and up-to-date information, as well as the only way of having any kind of semi-relationships with politicans, CEOs and celebrities. It has also been the only, or at least the best, channel for those same people to reach the public. And journalists seem to increasingly confuse their instrumental role, which they have played for so long in this chain of interaction, with the intrinsic values that it represents. The digital age offers new ways for the public to reach influential people and institutions. And, conversely, for these people and institutions to reach the public.

The media part of the interaction can increasingly be bypassed altogether. That’s the big picture here, and unfortunately it is being overlooked. For the first time (in Sweden at least) a political party has recognized that it doesn’t need to go through the filtered channel that is the media to reach the public. This is part of a major shift in all communications, not just politics. In a recent survey among Swedish marketing directors, the bulk of them said that they will reduce their spending on marketing in traditional and increase their presence (not necessarily spending) in digital channels and social media. Marketing directors of B2C companies even said that they will reduce their spending on PR and media relations. They realize that in the future media will no longer be as important a part of communications. That’s the big news story here, and it should be sending shockwaves through the media. And yet, it is not.